Ett rättfärdigt krig? Eller ett folkmord i golfen?

av Maj Wechselmann

1991 – 10 månader efter Golfkriget åkte vi till Irak och dokumenterade vad som hade bombats inne i själva Irak av de allierade. Vi dokumenterade pulveriserade elkraftverk, slocknade, obrukbara reningsverk, sjukhus, med döende barn och vuxna, lantbruket där miljoner av djur hade förgiftats på grund av det orena vatten.

Filmen visades på Berlin Filmfestival 1992 och sedan på 14 stora filmfestivaler runt om i världen – Den har aldrig visats på TV i Sverige. Filmen handlar om det vi såg:

Vi åkte till Bagdads största och mest moderna reningsverk för kloakvatten, Al Dhora. Stanken var obeskrivlig: Kloakvattnet som kom strömmande kunde inte filtreras och de flesta av reningstankarna fungerade inte. Gammalt intorkat slam stod upp i varje tank och täckte rotorarmarna i tankarna som skall röra runt i skiten. Det svartgråa kloakvattnet från 5 miljoner Bagdadbor strömmade orenat ut i floden Tigris och fördes med strömmen söderut mot städerna Al Kut, Al Amahra och Basra, där föroreningarna späddes på därför att reningsverken i även dessa städer hade upphört att fungera.

Varför är det så svårt att uppdriva rent vatten i ökenlandet Irak? De allierade bombade ju aldrig reningsverk eller kloakanläggningar under Gulfkriget!

Det behövde de allierade aldrig göra, de kunna nöja sig med att bomba bort vår produktion av elektricitet”, påstod direktören för Bagdads reningsverk VVA , dvärgen Ananded Jalbero. Jo just det: Direktören var faktiskt en dvärg, 1,2o meter lång. Han hade en doktorsgrad från Oxford. Enligt en annan FN-rapport var det Jalbero som byggt ut Bagdads kloaker och reningsverk till modern storstadsstandard före Gulf-kriget. ”Utan elektricitet till pumperna i kloakerna och reningsverken stiger slammet kontinuerligt i kloakrören till de sprängs och kloakvattnet forsar upp i gatorna, vilket vem som helst som ger sig ut i våra gator kan se,” sade Ananded Jalbero.

Dvärgen med sina små händer och bedrövade ögon satt och berättade för oss hur omfattande skador bombningen av Iraks elkraftverk hade haft på civilbefolkningen. Hans bedömningar finns med i prins Aga Khans rapport till FN augusti l991.

Enligt rapporten bombades de fem första dagarna av kriget 17 – 22 januari l991 95 procent av Iraks kraftverk och högspänningsledningar. De allierade, främst amerikanska flygvapnet, lade bokstavligen landet i mörker och fick nästan samtliga pumpar i kloakerna att stanna..

Denna bombning var noggrant planerad. Man kortslöt först de irakiska högspänningsledningarna med specialkonstruerade Hell Fire Missiles, ett slags splitterbomber som spred ut stålwirer. Sedan bombade man själva kraftverken.

De bombade elkraftverken hör till de besynnerligaste upplevelser jag någonsin varit med om: Att stå mitt i det totalt sönderbombade jätteområde, minst en kvadratkilometer stort, som en gång var ett av Mellanösterns största kraftverk – Al Hartha utan för Basra – bland kollapsade kraftledningar och sönderbombade turbiner och skorstenar.

Under och efter kriget förnekade de allierade att det utförts bombningar av större omfattning riktade mot den irakiska civilbefolkning. Nu börjar så småningom antydningar om något annat krypa fram:

I en nyproducerad serie av BBC (Peter Scott) säger f d statssekreteraren för amerikanska försvarsdepartementet, Cheeney: ”Vi kalkylerade naturligtvis utifrån vad som ville hända om vi lamslog det irakiska samhälles huvud, förlamade dess ryggrad…”

I prins Aga Khans FN-rapport augusti l991 sägs det att mer än halva husdjursbeståndet i Irak dött.Så många som 800.000 kor och bufflar, 5 miljoner får och getter skulle ha avlidit på grund av vattenföroreningar och brist på veterinärmediciner.

”När jag ser på mitt eget liv, finner jag att den lyckokänsla som jag då och då brukar gripas av, försvunnit. Min lyckokänsla försvinner om jag accepterar ting som jag vet inte är sanna, den försvinner också om jag inte bryr mig om saker jag borde bry mig om”. skriver en amerikansk kväker, Bert Sachs, i ett nyhetsbrev om Irak.

Efter jag fått reda på vad som skett i Irak efter Gulfkriget, anser jag att jag inte längre kan godtaga våra förklaringar eller finna mig i vad vi fortsätter göra mot Iraks folk.”

1995 hade 567.ooo irakiska barn dött på grund av sanktionerna sedan augusti l990″, kan man läsa i en rapport den medicinska tidskriften Lancet ( vol 346 December 2, l995.) Hur många har dött i dag?

Enligt rapporten i Lancet har de flesta av dessa barn har dött på grund av kombinationen: undernäring och epidemier förorsakade av förorenad vatten. 5000 irakiska barn under 5 år dör varje månad på grund av diarée och magsjukdomar.

I en nyligen utgiven FN-rapport läser man följande: ”Reningen av kloakvattnet har mer eller mindre upphört i Irak. Sanitetsarbetarna hinner inte reparera kloakrör som sprängs. Reningsverken i Bagdad som skall rena vattnet åt fem miljoner invånare fungerar enbart med 30% av sin kapacitet.”

I en annan FN-rapport sägs det att i Iraks andrastörsta stad, Basra, kostar renad vatten 35 gånger mer än bensin.

I en artikel i SvD 12/3 l995 konstaterade generalsekreteraren för Röda Kors, Peter Örn, och Asienchefen, Johan Schaar, att de heltäckande sanktionerna i Irak har inneburit ”plötslig arbetslöshet, varubrist, hyperinflation, urholkad köpkraft, växande fattigdom, spridning av vattenburna smittor, undernäring, växande barnadödlighet, förtvivlade föräldrar som inte kan sörja för sina barn, växande kriminalitet, socialt och moraliskt sönderfall…. Värst drabbas de redan fattiga, dem som ingen försörjer, de som saknar ägodelar att sälja.”

Överallt där vi steg innanför i de sönderbombade kraftverken såg vi arabiska hantverkare sitta och klåpa med de stora sönderbombade utländska elektriska generatorerna. Jag ser dem ännu sitta och försöka skära av isoleringen av de jättelika hjulen för hand. I f.d. u-landet Irak framställs inga generatorer. Alla de stora kraftverken är köpta för oljepengar. Japanska, italienska, engelska tekniker har installerat de utländska maskinerna. Ingen västlig tekniker kan idag besöka landet, flygplatserna är stängda, Iraks tillgångar utomlands är frusna, det finns ingening att betala till de tekniker som till äventyrs skulle våga åka jeep in I landet.

Det är den hypermoderna elektriska och vattenrenande tekniken från Mitshubitshi och västländer som på 70- och 80-talet ledde till att Irak fick den största baby-boom i världen. Från l953 till l991 ökade den irakiska befolkningen från 6 miljoner människor till 18 miljoner människor.

Nu skall samma l8 miljoner människor försöka överleva i ett ökenland där rent vatten har blivit en lyxvara. Kemikalier för vattenrening får enligt FN’s sanktioner inte införas i Irak, reservdelar till vattenpumpar får inte heller införas.

Peter Örn och Johannes Schaar skrev:

”Befolkningen i länder som betraktas som internationella parias får helt enkelt inte det humanitära bistånd den har rätt till. … Världssamfundet har inte visat opartiskhet mot sanktionernas offer”.

Det som sker i Irak behöver vi inte ta reda på, landet är ju stängt!. Hur länge till skall vi vända det blinda ögat till och låtsas att vi inte förstår vad som händer bakom stängda gränser? Hur länge till skall Iraks befolkning sakna mediciner mat och rent vatten utan att vi reagerar? Hur länge orkar vi låta bli att bry oss?