Svenska amerikalinjen

– Drömmen om det nya landet –

Svenska Amerikalinjen, 1915-1975, är alldeles speciell epok i svensk historia. Under rederiets första år handlade det om den stora emigrationen från det fattiga Sverige med dess statare, vägarbetare och gårdspigor till det lockande Amerika. 1,3 miljoner svenskar emigrerade till Nordamerika, landet som flöt av mjölk och honung, mellan 1860 och 1929.

Förhållandena ombord under 1800-talet och början av 1900-talet var allt annat än angenäma. Vilhelm Mobergs film Utvandrarna ger oss en bild av en strapatsfylld resa. Stormarna, den dåliga maten, spyorna och sjukdomarna ombord gjorde att många dog under överresan. På de segelskepp som färdades över Atlanten på mitten av 1900-talet hade skepparn alltid med sig en kagge jord, så att de som dog ombord kunde få tre skovlor svensk mull på sig innan liken lämpades över relingen.

Men efter hand förbättrades standarden ombord. Svenska Amerikalinjen fick ett gott rykte. Man var mån om sina passagerare, speciellt de som reste i förstaklass. De vackra båtarna väckte beundran och livet ombord var en värld för sig vars motsvarighet inte finns idag. Vare sig för passagerare eller besättning. Flotta hytter för de flesta av passagerna, trånga utrymmen nära stånkande motorer för manskapet. Passagerna blev väl omhändertagna och underhållna på resan. För besättningen gällde en disciplin hårdare än i det militära. Passagerarna visste inget om förhållandena för grabbarna som, i varma utrymmen, skyfflade kol längst ner i maskinrummet. För många ungdomar var okvalificerade arbeten som potatisskalare och diskare enda möjligheten att få se sig om i världen.

Svenska Amerikalinjens utgick från Göteborg och hamnen blev en känslomässig plats för möten och avsked under en lång tid. Många ungdomar stod på kajen i Göteborg och sände längtansfulla blickar, när de vackra båtarna sakta under, musikakompangemang, gled ut. Ut mot stora världen.

Svenska Amerikalinjens båtar präglades av känslomässiga, ståndsmässiga och dramatiska incidenter. Avskedets stund där fattiga föräldrar och deras emigrerande barn tog avsked på obestämd tid. Orkestern spelade, man kastande band till varandra. På kajen stod de anhöriga och kastade band till de nära och kära som stod på däck. Man ville ,symboliskt, hålla banden kvar så länge som möjligt. Men när båten gled ut brast banden.

Det var också en tid med många prominenta passagerare ombord. Greta Garbo, prinsessan Sibylla med dåvarande lillprinsen, vår kung, pris Bertil, kung Gustav XI Adolf och drottning Louise.

Julbåten, med julgranen högst upp vid skorsten, var också förknippat med känslor och stor massmedial uppmärksamhet. När julbåten först la till i Köpenhamn gick många svenska nedresta journalister ombord och följde båten till Göteborg. Det gjordes en hel del reportage (exempelvis) om julbåten och resan till Göteborg.

Ibland var dramatiken stor ute till havs. Stormar som vräkte omkull det mesta som inte var fastsurrat ombord, exempelvis krossat porslin och sjösjuka passagerare. Det hände t o m att passagerare föll överbord under storm, eller bröt nacken. De stora båtarna kastades ibland omkring på havet som små korkar av de fruktansvärda stormarna.

Under första världskriget blev situationen dramatisk för Svenska Amerikalinjen. När ubåtskriget och minorna var som flest kunde t ex ”Stockholm” bara göra en enda resa. Hon kvarhölls fem månader i Halifax av Storbritannien.

Efter första världskriget ökade passagerartrycket enormt från Sverige. Landet var fattigt och det rådde brist på mat.

Andra världskriget påverkade också Svenska Amerikalinjen. När kriget kom lades Drottningholm och Gripsholm i malpåse i en bohuslänsk vik. Kungsholm stävade mot New York. Amerikanska trupper sattes i land av amfibiebåtar från Kungsholm. 130 000 amerikanska soldater transporterades med Kungsholm ut till alla fronter under kriget.

Gripsholm hyrdes in av amerikanska Röda Korset. Och Drottningholm hyrdes in av brittiska Röda Korset. Man transporterade sårade soldater med de svenska båtarna. Och under kriget utväxlades många tyska, engelska och amerikanska krigsfångar. Det transporterades också många judiska fångar från koncentrationslägren. Besättningsmän såväl som passagerare har talat om dessa undernärda, plågade, skelettunna, fysiskt och psykiskt utsatta människor.

Men efterkrigstiden innebar, inte minst p g a minrisken, också en fara för sjöfarten. Ändå var stämningen hög och förhoppningarna stora när trafiken återupptogs och amerikalinjens båtar åter lade ut från Göteborgs hamn 1945. De första efterkrigsåren innebar en exempellös framgång för Svenska Amerikalinjen.

När flyget kom på 50-talet förändrade man strategi. Man börjde med lyxkryssningar för amerikanska passagerare. Istället för att ha 1 200 passagerare hade man nu 600 passagerare och lika många besättningsmän. Det diskuterades om huruvida Broströmsföretaget missköttes eller om det berodde på konjunkturen.