Produktionsgruppen Wechselmann AB

ARTIKLAR:
av Maj Wechselmann publicerade i Aftonbladet och Expressen.

1. Artikel om USA:s inflytande i Latinamerika
Vad är SOA? Vad är KUBARK? Och vad är Project X?

2. USA bombar men vad händer sedan?
NATO VERSUS SERBIEN.

3. Bin Laden och CIA - En terrorists karriär.

4. USA och Irak - då och nu.

1. Artikel om USA:s inflytande i Latinamerika

Ingen enstaka organisation har haft större betydelse för en hel kontinent som SOA = SCHOOL OF AMERICAS, USA:s träningscenter för latinamerikanska militärer, där 60.000 officerare från 25 länder har utbildats.
SOA har varit det mest effektiva verktyg för att hålla en halv miljard människor i schack.. På SOA, Fort Benning, Panama har unga latinamerikaner av god familj lärt sig att använda de grövsta och mest sadistiska medel för att hindra en social och ekonomisk rättvise-utveckling i Latinamerika, Centralamerika och i Karaibien. SOA började sin verksamhet 1946 och har bl. a. utbildat de tio mest ökända av diktatorer som med militärkupp gripit makten på kontinenten, som t . ex Manuel Noriega, Panama, Hugo Banzer, Bolivia, Leopold Galtieri, Argentina, (under vars regering 30.000 politiska fångar försvann) Humberto Regalado, Honduras. SOA har utbildat 23 försvarsministrar och ett obegripligt högt antal militära och paramilitära ledare för lika många tortyrcenter och dödsskvadroner som årtionde efter årtionde har mördat fackföreningsmän/kvinnor, studenter och bönder.
En av SOAs elever var Roberto D´Aubuisson från El Salvador, vars dödsskvadron "Orden" mördade ärkebiskopen Oscar Romero. En annan officer från SOA som senare blev president i Guatemala, var generalen Jose Efrain Rios Mont. Generalen hade tre program som alla gick ut på att mörda indianska bönder: Phoenixprogrammet, Victoriaplanen och programmet "guns and beans". I allt dödade Monts militärer 10.000 maya-indianska bybor. Hans 3 planer gick under den gemensamma beteckningen "USAs program för utrotande av kommunismen". Under det 40- åriga inbördeskriget i Guatemala mördades i allt 200.000 bönder av militären.
I den amerikanska Human Rights organisationen "School of Americas Watch" pekas tortyrledarna ut i dokument som fyller tjocka böcker. Skolan kom att kallas "Tortyrskolan" och "Mördareskolan". På 90-talet kom en rad anklagelser mot latinamerikanska militärer som alla var före detta SOA-elever blandt annan för massakern i Mozote i El Salvador, då 900 människor dödades. 1997 kom försvarsde- partementets rapport om vissa "misstag som begåtts av f.d. SOA-elever." En kongressrapport från samma år (från IOB = amerikanska kongressens underrättelseutskott), avslöjade att de latinamerikanska militärerna faktiskt hade fått systematisk undervisning i tortyr och mord av amerikanska militärer. IOB skrev : Vissa avsnitt i läroböckerna tycks tillskynda praxis som t. ex. avrättningar av gerillamän, tvång, tortyr och fängelse på falska grunderŠ"
Redan i slutet av åttiotalet hade vissa av SOAs läroböcker undersökts av en senatskommitté.1996 avhemligade man 7 läroböcker däribland : "CIA´s 1983 års förhörsmanual" CONTRA-manualen och Project X. Alla visade sig att vara plagierade på en äldre CIA-manual: KUBARK och på CIAs "Studie i mord" den heter faktiskt så: "Study of Assasination". KUBARK ligger numera ute på nätet, ett 60-tal organisationer bl.a. Human Rights Watch har ansett det nödvändigt att offentliggöra den. (Några av organisationerna har dessutom bemött sig om att avfotografera delar av det digra dokumentet och lägga ut det i faksimil.)
KUBARK handlar om alla de möjliga former av psykisk och fysisk tortyr man kan utsätta en människa för: Det viktigaste är att få reda på den infångade individens svaga punkter - Man måste ta reda på hans förflutna, om han har utsatts för något trauma - psykiskt eller fysiskt. Sedan finns det rika variationsmöjligheter för lämplig tortyr, som skall få den arresterade att känna sig skyldig och beroende av sin förhörsledare: Vissa fångar bör utsättas för ljudisolerade rum, andra för konstant mörker eller kyla eller konstant buller och ljus. I manualen konstateras det självklara - att de flesta människor bryts ned om de vare sig får äta, dricka eller sova . Elektrisk chockbehandling rekommenderas i manualen liksom grov misshandel. Handboken utformades ursprungligen för bruk i Vietnam och användes av amerikanska militärer som tränades på Okinawa, men redan på sextiotalet användes den även på Fort Benning. "Study of Assasination" kom till på sjuttiotalet, men har använts redan på femtiotalet under Koreakriget, då den amerikanska militärledaren överstelöjtnant Vanderpool gav order om att nordkoreanska kommunistledare såväl som Arbetarpartiledare skulle mördas "Terroristtaktik som kan fokusera uppmärksamheten på den höga dödligheten hos fiendens ledare skall uppmuntras", skrev J. Y. D. Vanderpool redan 1951. I mordstudien ges rekommendationer om hur man arrangerar mord på politiska meningsmotståndare: "Arrangerade olyckor bör prioriteras, Om de utförs skickligt väcker de endast liten uppmärksamhet och undersöks bara i få fall." Studien ägnar sig åt "fall från hög höjd", "bilolyckor", överdoser, gift. Det finns ingående anatomiska studier om var man hugger sticker och punkterar mest effektivt, sen följer en ändlös lista på skjutvapen. Man skall inte kasta bomber och granater på folk, men däremot skickligt placera tillräckligt stora laddningar nära objektet/objekten, en genomgång av sofistikerade tändsatser följer. Redan 1995 föreslog senator Joseph Kennedy att SOA skulle fråntas sina fonder. I januari 2001 ersattes SOA av Western Hemisphere Institute for Security Cooperation. I utbildningsprogrammet på den nya skolan försöker man att kamouflera den militära utbildningen: Man satsar på ledarskapsutbildning, anti-drog-operationer, fredsoperationer och katastrofhjälp.
Men kongressens bemyndigande inkluderar också alla sorters militär träning, som funnits på SOA, inklusive avancerade vapen, psykologiska operationer, militär underrättelse- och kommando-taktik. Det räcker att kasta en blick på listan över 125 colombianska militärer utbildade i USA, en del helt nyligen utbildade, som i dag beskylls för de värsta brott mot mänskliga rättigheter, från tortyr till mord till massaker för att ifrågasätta om den nya skolan verkligen har förändrat den gamla policy.

2. USA bombar men vad händer sedan?

NATO VERSUS SERBIEN.

George Montbiot går i Guardian (Storbritannien) tillbaka till NATOs krig mot Serbien, där USAs flygvapen också spelade huvudrollen och skriver: "När det gäller miljön var kriget mot Serbien möjligen det smutsigaste som väst någonsin har utkämpat. Nato försökte förstöra Milosovic´s krigskapacitet genom att förstöra allt möjligt annat, vilket placerar NATO på garanterad fel sida om Geneve konventionerna." En FN-rapport och en rapport till Europarådet beskriver läget i Serbien. Den senare rapporten (dokument nr 8925) har utarbetats av en oberoende överstatlig miljögrupp, som skriver: "Utsläpp via luft, flod- och grundvatten har skadat miljön i alla länder i sydöstra Europa, speciellt Ungern, Rumänien, Grekland Makedonien, Albanien och Bulgarien. Effekterna på hälsa och livskvalitet kommer att bli mycket långvariga liksom effekterna på kommande generationer, därför att så många fabriker som använde farliga och giftiga substanser har blivit bombade. Naturen i dessa länder har skadats och livsbetingelserna för en miljö som redan var utarmad har kraftigt försämrats". Nato bombade enligt rapporten 78 stora fabriker och 70 procent av alla raffinaderier i Jugoslavien; bland andra anfölls raffinaderiet i Pancevo utanför Belgrad två gånger med Tomahawkmissiler. Enligt UNEP (United Nations Environment Programme) spreds enbart från Pancevo 7,8 ton kvicksilver i mark och grundvatten, dessutom 60 ton saltsyra och 100 ton soda. 500 kg freon, 460 ton vinylklorid och 15 ton ammoniak släpptes ut i luften. På Naturvårdsverket anser man att uppgifterna är sensationella: 7,8 ton kvicksilver innebär en miljökatastrof som man knappast hört talas om. Enligt Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen skulle bara några kilo kvicksilver i Stockholms läns grundvatten, innebära en katastrof. Att sanera miljön kring de raffinaderier, kemfabriker och andra fabriker som bland annat släppt ut stora mängder PBC kommer att ta minst två och ett halvt år men så sent som i augusti 2001 hade UNEP (enligt sin egen rapport) inte satt i gång med någon egentlig sanering. Att detta fortfarande är utomordentligt hotfullt för miljön i Sydöstra Europa framgår av ett uttalande från Världsnaturfonden just efter kriget (Phillip Wellers maj 1999): "Enbart omedelbara åtgärder för att stoppa utflödet av giftiga ämnen kan förhindra en ekologisk katastrof att även bli en humanitär katastrof." Men knappast någonting har alltså gjorts än. Michel Chossudovsky, ekonomiprofessor i Ottawa, har granskat UNEPs rapport och speciellt bombningen av Pancevo och går ett steg vidare. Han är övertygat om att NATO medvetet åstadkom den värsta förstörelsen. Raffinaderiet byggdes nämligen av amerikanska Texaco och varje detalj i fabriken var känd för Nato. Genom dagliga sattelitbilder som visade tankarnas temperaturer visste Nato om tankarna var fyllda med miljöfarliga ämnen eller tömda. Bara en av de tomma tankarna i Pancevo bombades däremot förstördes alla de som var fulla med giftiga ämnen. Bombningarna har ironiskt åstadkommit de största skadorna på miljön i Kosovo, där Nato använde ett stort antal missiler och pansarbrytande granater med höljen av utarmat uran. (Det var ju Kosovo man skulle rädda.) Eftersom det man bombade inte var serbiska tanks, utan attrapper av trä, borrade missiler och granater sig ner i jorden, och utarmad uran har sedan dess varit på väg ned i grundvattnet i stor skala. I alla krig där USA bombat efter andra världskriget har man åstadkommit maximal förstörelse av den civila infrastrukturen. Frågan är om världssamfundet och svenska regeringen skall blunda för flera ekologiska och humanitära katastrofer i samband med USA´s anfall.

3. Bin Laden och CIA - En terrorists karriär
"Den saudiska miljardären Osama Bin Laden vistades från 4 - 14 juli 2001 (två månader före 11 september) på det amerikanska sjukhuset i Dubai enligt information från emiratet. Anledningen var en urinvägsinfektion som även angriper levern, han lades in på sjukhusets VIP-avdelning. Han hade sin personliga egyptiska läkare, en algersk sjuksköterska och fyra livvakter med sig. Under vistelsen mottog han besök av sin saudiska familj, och politiskt högt uppsatta personer från Saudi-Arabien såväl som från emiratet. Han fick även besök av CIA´s lokala representant "Larry Mitchell" som återvände till USA den 15 juli." Ovanstående berättade den schweitziska TV-journalisten Labeviere i den franskspråkiga schweitziska TV-kanalen för ett par månader sedan.
I boken "Les Dollars de la Terreur - Les Etats-Uni et les Islamistes", spådde Labeviere för två år sedan, att en ny mäktig skandal, lika komprometterande som Iran-Gate, inom kort skulle explodera i USA. Den nya skandalen hette "Bin Laden Gate" och handlade om CIA:s intima förbindelser med Osama Bin Laden som pågått obrutet i mer än femton år. Labevieres bok är resultatet av 4 års efterforskningar i Mellanöstern, Europa och Afrika, där han intervjuat mängder av politiker, diplomater och representanter för de olika andliga rörelserna.
En central roll i boken har Osama Bin Laden, men boken handlar främst om muslimska terror-organisationer i Mellanöstern, CentralAsien, Sydostasien och en rad afrikanska länder. Labeviere ser framväxten av dessa som ett resultat av en rad olika faktorer. Som den viktigaste nämner han det generösa ekonomiska stöd till rörelserna - från Saudi-Arabien (sedan andra världskriget) och från USA (sedan sextiotalet) plus inkomsterna från en välorganiserad knarkhandel. RL utpekar Osama Bin Laden som en av rörelsernas största knarkhandlare och viktigaste "bankirer". Labeviere ser en annan viktig faktor för denna våldsamma avart av politisk Islam: Nämligen den stigande mottagligheten for fanatism som ökar med globalisering och fattigdom i en rad av de länder de muslimska broderskapen har så stora framgångar just nu. I sin jakt på de invecklade nätverken av islamiska finansiärer knutna till rörelsernas banker i Europa och på Bahamas, reser RL runt och filmar fromma islamska stiftelsers förvaltare liksom dess bankirer. Han följer också Bin Ladens verksamhet i spåren från Saudiarabien till Somalia till Sudan till Yemen till Afghanistan och visar att han aldrig släppt förbindelserna med CIA. Det är en mycket intressant beskrivning som jag skall redovisa här nedan, men det är främst Labevieres historiska perspektiv som styr hans bok.
Labeviere går helt tillbaka till det första Muslimska Broderskapet som stiftades redan 1928 i Egypten, som en befrielserörelse mot den fransk-engelska kolonialismen. Rörelsens emblem är koranen och svärdet, broderskapet hade den italienska fascisten Mussolini som förebild. Den fascistiska kooperativismen passade egendomligt bra för den nya rörelsen som såg staten och dess lagar som "en icke förhandlingsbar uppenbarelse från Gud", nerskriven i koranen = Sharia = "den enda lagkoden för alla muslimer". Broderskapens politiskt religiösa ideologi var och är fortfarande totalitär och springer ur ett feudalt samhälle. Det aldrig sinande ekonomiska stödet till Broderskapen beror enligt Labeviere först och främst på de intima politiska förbindelser mellan Saudi-Arabien och USA eller rättare den pakt som slöts mellan de två länderna i januari 1945 och som förbinder dom lika snevt i dag. Den såkallade Quincy-pakten gav USA tillgång till världens rikaste oljekällor, samtidigt som USA lovade att alltid politiskt och militärt säkra det Saudi-arabiska kungadömet. Just innan Jalta-konferensen i februari 1945 där Stalin, Churchill och Roosewelt kom att ena sig om hur efterkrigsvärlden skulle delas upp, åkte Theodor Roosewelt till Egypten och bjöd in den gamla saudiska nomadkungen, Ibn Said, till den amerikanska kryssaren Quincy. Efter dryga förhandlingar gav kungen USA monopol på att utnyttja de saudiska oljekällorna (en koncession på 930.000 kvadrat-miles). Pakten förändrade styrkeförhållandena på den arabiska halvön, den brittiska överhögheten försvann med ett slag. Ett exklusivt handels- och finansiellt partnerskap består sedan dess mellan USA och Saudi-Arabien. USA skyddar Saudi-Arabiska kungafamiljen, en av de mest reaktionära och religiösa dynastierna i världen, och lägger sig inte i vem som är mottagare av den feudala familjens enorma ekonomiska bidrag.
Bidrag från familjen började flöda i stora mängder till Egypten redan i 1954 till den nyupprättade beväpnade delen av Broderskapet "Den speciella orden", som förklarade att våld var legitimt, speciellt mot Egyptens nya härskare. Den nya härskaren var officeren Gamal Abdel Nasser som grep makten i 1952 och genast påbörjade på en rad nationaliseringar (icke minst av Suez-kanalen 1956) vilket skulle göra slut på den fransk-engelska kolonialismen i Egypten. Nassers orädda agerande blev en braständare för den nationalistiska arabismen, som snart blossade upp i hela Mellanöstern. För frihetsrörelserna i Tunis, Algeriet, Yemen liksom i Baathpartierna i Syrien och Irak hägrade moderna sekulariserade arabiska stater, ja för vissa var socialismen attraktiv. De islamiska broderskapen såg Nasser och hans anhängare som sina värsta, mest ogudaktiga fiender. Nassers närmande till Sovjet på sextiotalet fick USA att bestämma sig: Snart började även amerikanska dollars i all hemlighet strömma till de islamiska broderskapen. För att hålla tillbaka kommunismen (containment-politiken) satsade USA på Pakistan, Turkiet och Saudi-Arabien och befordrade också de mest rekationära och terroristiska islamistiska elementen i dessa länder, hävdar Labeviere. USA´s strategi kulminerade på slutet av sjuttiotalet med det ekonomiska stödet såväl som med militär utbildning och vapen till de av broderskapens aktivister som deltog i kriget mot Sovjet i Afghanistan.
Osama Bin Laden hade en oerhört viktig strategisk roll såväl när det gällde att skaffa och kanalisera pengarna från Saudi-Arabien till kampen mot Sovjet. Tillsammans med CIAs "platschef" i Peshawar grundade han "Bayt al-Ansar" "Partisanernas hus" och satte upp 16 träningsläger för medlemmar av de islamiska broderskapen till gerillakriget vid den pakistansk-afghanska gränsen. Han samarbetade såväl med CIA som den pakistanska militära underrättelsetjänsten ISI. Men varför fortsatte det amerikanska stödet till de mest radikala islamisterna som Bin Laden och talibanerna efter det sovjetiska nederlaget och östblockets kollaps? Strategin fick ny vind i seglen när makten över "Euroasia" plötsligt började hägra, benämningen uppfanns av den f.d. amerikanske utrikesministern Zbigniew Brzezsinski. Z.B. ansåg redan på åttiotalet att oljan i de sydliga sovjetrepublikerna skulle komma att bli USA´s huvudintresse i det nya millenium. (Enbart oljan i Kazakstan utgör 11 % av Jordens oljereserver). Brzezsinski fabrikerade även "The Islamist Doctrine" som fortfarande vårdas ömt av vissa delar av den amerikanska politiska administrationen. Som president för NSC (National Security Counsil) kunde Brzezsinski agera nästan helt fritt: Tillsammans med ISI och turkiska underrättelsetjänsten satte han upp ett nätverk av islamska propagandacentraler (även nu i samarbete med Bin Laden) som skulle infiltrera de nationalistiska muslimska organisationerna i de tidigare sovjetrepublikerna. Vapen och koraner, som tryckts i Saudi-Arabien flöt i stora mängder in i Uzbekistan, Tajikistan och Turkmenistan. Politisk islam skulle enligt Z.B´s tankegång kunna bli ett utmärkt bålverk mot socialismen. Kommande ortodoxa islamistiska regeringar i de förre Sovjet-republikerna skulle få oljan att flyta fritt genom de pipelines ned till Gulfen som amerikanska oljebolag redan projekterade på åttiotalet. Just för att skydda och vårda projekteringen av samma pipe-lines stödde USA talibanerna överraskande länge.
För Labeviere ter sig Osama Bin Laden som "det perfekta förkroppsligande av privatiserad islamsk terrrorism." När Labeviere skrev sin bok för två år sedan ansåg han följande om Laden: "Hans kreditvärde anses vara av stor soliditet hos de högsta topparna i finansvärlden, hans fonder cirkulerar mellan olika bolag placerade i USA, Europa och Mellanöstern. Hans affärer är föremål för välvilligt skydd av stora välrenommerade internationella banker. Bin Laden har kunnat finansiera vägar, lufthamnar, moskéer och den militära infrastrukturen i Sudan. Fonder från hans organisation stödjer ett stort antal träningsläger för "Islams krigare" i Somalia, Yemen, södra Afghanistan och i SydafrikaŠ. Bulvaner från hans organisationer blir mycket väl mottagna av bolagsjurister på Wall Street såväl som på Bahamas, som av penningmäklarna i Geneve, Zürich och Lugano, som i salongerna med dämpad belysning i London City. Bin Laden har en mängd fullständigt synbara politiska, religiösa och finansiella aktiviteter på gång i London som med stort lugn utförs av hans anställda. Till London flyger Bin Laden då och då i sitt privata jetplan för att besöka sin finansiär Khaled Al-Fawwaz och hans partners." Labeviere skriver alltså sin bok 1999 och pekar på ett antal dåd vars konsekvenser borde ha satt igång en seriös jakt på Bin Laden mycket tidigare: Efter den första bomben mot World Trade Center 1993 trodde FBI först att terroristerna kom från Irak, men fick snabbt bevis för att det var Bin Laden som låg bakom attacken. 1995 förstördes den egyptiska ambassaden i Islamabad i en självmordsattack. Sen kom bl. a. dödsskjutningarna vid Dödens Tempel i Egypten 1997 och självmordsattackerna på de amerikanska ambassaderna i Nairobi och Dar Es Salaam 1998, där 263 dödades och minst 5000 personer sårades. Samtliga dåd spårades till Bin Laden och hans internationella fraktioner. Men i själva verket gjorde de amerikanska myndigheterna inte mycket för att få tag på den man de utnämnt till världens farligaste terrorist. I början av åttiotalet gav CIA den pakistanska säkerhetstjänsten ISI Stinger- missiler, som var så sofistikerade att de uteslutande fick användas av NATO-soldater. Pakistanska officerer tränade Osama Bin Laden och han "afghaner" och levererade missilerna vidare. (Man har sedan försökt köpa tillbaka missilerna, men fast man har erbjudit flera hundra miljoner dollars har man icke lyckats få tillbaka vapnen.) ( Med sina sofistikerade amerikanska vapen och sin växande betydelse och autonomi tog ISI chansen för att utveckla Pakistans kärnvapenprogram, vilket i sin tur ledde till Indiens kärnvapentest - hävdar L). Som krigsherre var Bin Laden så skicklig att han fick personliga gratulationer från chefen för den saudiska säkerhetstjänsten, prins Turki, som också försåg honom med ett avsevärt ekonomiskt stöd. Efter det sovjetiska nederlaget i Afghanistan upprättade Bin Laden och hans "afghaner" träningsläger på Afrikas horn och började träna sudanesiska islamister för inbördeskriget i Sudan. Även de sudanesiska islamisterna fick enligt L stöd av CIA. Khartoum blev det nya huvudkvarteret och värd för den största samling internationella islamska organisationer någonsin. Det kom delegationer från Algeriets FIS som stödjer inhemska islamska terrororganisationer, Hamas kom, An-Nahda från Tunesien anlände liksom de egyptiska terrorkommandos "Gamaá Islamyia. Syriska, bosniska och pakistanska islamitiska kommandos samlades också i Khartoum. Samtidigt organiserade Bin Laden träningsläger i Yemen där "afghanerna" kämpade för en islamsk återförening av landet. Afghanernas attacker skulle komma att kosta 5000 yemeniter livet, 6000 sårades under angreppen. Efter USA´s snöpliga uttåg ur Somalia l994 etablerade Bin Laden sig i Mogadishu, där han påbörjade en internationell verksamhet för penningtvätt i stor stil berättar L. L konkluderar i sin bok 1999: "I alla sina roller - som finansiär, krigsherre, ledare av en armé på 7000 man, politiker, präst för rörelsen, är Bin Laden först och främst en produkt av amerikanska underrättelsetjänstenŠ. Än i dag är den saudiska prinsen och chefen för saudiska säkerhetstjänsten Bin Ladens nära vän och såväl han som CIA använder mer än ofta Bin Ladens nätverk.
Den federala domstolen i New York har utfärdat hans häktningsorder, men Bin Laden kommer att förbli utan för räckvidd om inte annat så på grund av banden mellan Saudi Arabien och USA." Efter den 11 september 2001 har jakten på Bin Laden från amerikansk sida plötsligt blivit seriös. Betyder detta även att USA´s politiska hållning till den terroristiska delen av islam i grund och botten förändrats?
4. USA och Irak - då och nu.
Enligt vår historieskrivning är Saddam Husseins invasion av Kuwait upphovet till Gulfkriget. Går vi få år tillbaka före Gulfkriget, rådde det ett starkt vänskapligt förhållande mellan USA och Irak, annars hade t. ex. incidenten Cutty Stark fått helt andra följder. Fyra år före Gulfkriget, den 17. Maj 1987 på kvällen angreps ett stort amerikanskt marinfartyg, Cutty Stark, på patrull i Persiska Golfen plötsligt av ett ensamt irakiskt plan som avfyrade två exocetrakter: På foton av Cutty Stark 18/5 l987 brinner fregatten för fullt, hon har måttlig slagsida. Som vid ett mirakel hindrades 30 missiler i ammunitionsrummet från att explodera. Irak ursäktade sig och betalade ersättning till de döda amerikanska marinernas familjer. Redan 5 timmar efter incidenten hade man i Washington accepterat Saddam Husseins förklaring: Det inträffade var ett djupt beklagligt misstag. Piloten avrättades. "Vi ansåg aldrig att irakierna hade fientliga avsikter", sade president Reagan två veckor senare. Västmakterna var beredda att gå långt och se genom fingrarna med mycket för att stödja Irak i kriget mot Iran. Läser man SIPRIS årsböcker häpnar man över mängden av vapen som USA, Storbritannien, Västtyskland och Frankrike sålde till Saddam Hussein under hela 80-talet fram till augusti 1991.
Tittar man närmare på vapenköpen avslöjas ett ännu mera häpnadsväckande förhållande: Saddam Hussein fick av alla fyra stormakter halv- och helstatliga krediter på 113 miljarder US-dollars för vapenköp under decenniet 80 - 90! Ritningarna till Saddams första giftgasfabriker gjordes 1979 av ett amerikanskt företag: Pfaulder Corporation of Rochester, New York. Maskinerna till fabriken levererades av engelska Babcok & Wilson, italienska Montedisson och tyska Ferrostahl. Redan 1982 visades iranska soldater som skadats av irakisk giftgas upp i Europa.
Visste man i USA och de västeuropeiska länderna ingenting omvad Saddam höll på med mot kurderna i Norra Irak? Från början av 80-talet började han fördriva kurder från 4800 byar i norr. Befolkningen i ett antal av dessa byar dödades med cyanid- och senapsgas. 1988 fanns det 100.000 irak-kurdiska flyktingar i södra Turkiet, 20.000 hade flytt till Iran. CIA sammanställde en rapport om den irakiska användningen av kemgas mot irakiska kurder till det amerikanska inrikesdepartementet.
I september 1988 skickade Senatets Utrikeskommité två av dess medlemmar, Peter Galbraith och Christopher van Hollen till Turkiet för att skriva en rapport om Saddams "slutgiltiga lösning" för kurderna. De två senatorerna intervjuade kurdiska flyktingar. De fann "överväldigande bevis på omfattande bruk av kemiska vapen mot civila" Kort därefter beslutade senaten att man skulle vidta sanktioner mot Irak. Man angav följande skäl: "Medan människor gasas ihjäl i Irak, ser världen på utan att reagera. För 50 år sedan, när Hitler började sin kampanj som resulterade i utrotningen av judarna, såg världen på utan att reagera. Vi får inte en gång till förhålla oss passiva mot folkmord!"
Men Vita Huset ansåg att det var en usel idé att genomföra sanktioner mot Irak. En lag om sanktioner fick flertal i Representanternas Hus men föll i Kongressen. Presidentkandidaten George Bush ansågs ha mycket goda förbindelser med Irak. President Bush gjorde (enligt Washington Post) personliga ansträngningar för att Irak skulle få handelskrediter, och fick också lantbruksdepartementet att ge Irak vapenkrediter. Skandalen avslöjades april 1992 och gick i USA under namnet Irak-Gate. Vare sig Bush eller CIA borde vara ovetande om vad kemikalierna skulle användas till. Komponenter till en irakisk atomvapenanläggning fortsatte att skeppas iväg från det amerikanska företaget Matrix Churchill så sent som en månad efter Iraks ockupation av Kuwait. Vad var egentligen avsikten med de allierades Operation Desert Storm? Att för alltid undanröja Iraks möjligheter att använda den giftgas vars komponenter man själv försett honom med? - Eller att bomba Mellanösterns största militärmakt tillbaka till stenåldern genom att förstöra dess civila infrastruktur ? Och därmed säkra det västliga inflytande över oljan? Varför bombade man sönder 95 % av all elkraftsproduktion i Irak - och vem skadade detta? "If they only had cultivated broccoli in Kuwait, we would never have been there," sade en amerikansk analytiker i svensk teve. Det är detta cyniska spel som under nittio-talet kostat en miljon irakiska barn livet.